Jag tycker inte om att förlora, jag avskyr det och gör allt för att inte behöva men ibland räcker det inte till. Åtminstone när det gäller andra personer, jag kan inte styra vad andra ska tycka, tänka eller känna. När man börjar inse att vänner försvinner, då har man förlorat och det är tungt.
Kanske hittar man tillbaka till det som varit, kanske blir det en annan slags vänskap eller så rinner det bara ut i sanden. Tråkigt?!?? - Som bara den.. (men tro inte att jag ger upp, men man vill inte heller bli en Ove Sundberg)..
Förstår vad du menar, ibland känner man sig som en Ove. Men med mig behöver du aldrig oroa dig för det, jag uppskattar dina närmanden. ;) Sen är jag kanske inte alltid så bra på att höra av mig, men jag ska skärpa mig. Det är verkligen inte av ointresse, det beror bara på stress och de eviga vardagsbestyren.
SvaraRaderaHa en bra lördag nu så hörs vi om imorgon! Och om middagen på onsdag, jag har skrivit det med bläck i almanackan så våga inte ändra dig om den. :) Stora kramar!