måndag 12 april 2010

Snitt

Ibland blir jag bara så trött. För ett tag sen hörde jag om en kompis kompis som ska ha barn i sommar och hon ska bli snittad, varför kan man ju undra och orsaken är "jag har ju haft lite ont i ryggen". Och missförstå mig inte, snitt är JÄTTEBRA i vissa situationer, men det handlar om medicinska skäl ELLER om man genomgått en svår/traumatisk förslossning innan, men om man aldrig fött barn och inte vet vad det handlar om hur kan man då bara välja nånting utan att ens tänka vad det kan innebära??
Jag tycker inte att det ska vara ett val för mamman utan en utväg som en läkare bestämmer vid behov, fysiska, medicinska eller psykiska, inte för att man vill slippa smärta eller tro att det är enklare.
Jag har gjort båda delarna och för min del hade jag inget val första gången utan blev snittad, andra gången var jag ganska rädd för en kommande förlossning men jag fick ett enormt stöd och peppning av alla i min omgivning och jag ångrar inte en sekund att jag inte valde snitt.

Jag hoppas och tror att alla i min omgivning som har gjort snitt inte tar åt sig, ni hade liksom ingen annan utväg.

4 kommentarer:

  1. Jag tror att det i stort sett alltid finns bakomliggande orsaker till att man som blivande mamma väljer ett snitt. Allt vill man ju inte prata om med sin omgivning, men det betyder inte att det är mindre reellt för en själv för det. Och ett snitt utan medicinsk indikation är ingenting man utför utan protester i vården. Jag tror därför inte alls på att inskränka mammans rätt att påverka sin egen situation. Däremot önskar jag att det fanns ännu mer stöd och hjälp att få, och att man även höll bättre koll på förstagångsföderskorna. Sen vad man väljer tillsammans med sin läkare i slutänden, det tycker jag inte att jag ska ha åsikter om. Det finns tillräckligt många som kommer med pekpinnar när det gäller förlossningar och föräldraskap, så jag önskar att alla bara backade två steg och lät bli att moralisera och leka storebror. Och Cecilia, det här är inte riktat mot dig personligen! Jag har bara inte alls samma åsikt som du den här gången. Men vi kan ju inte tycka lika jämt. :) Puss och kram!

    SvaraRadera
  2. Hjärtegrynet, jag skulle absolut inte ta åt mig. Jag hade ju precis som du, inte heller något val :( Men den ångest det var förknippat med skulle jag inte vilja ge till någon, det var fruktansvärt. Att inte kunna påverka det själv på något som helst sätt överhuvudtaget.

    Jag önskar att fler är insiktsfulla och VERKLIGEN tänker igenom sitt beslut innan de "väljer" ett snitt. Jag tror även att många som "väljer" att bli snittade ångrar sig när de inser att återhämtningen är rätt jobbig och dryg. Jag har förstått att man efter en vanlig vaginal förlossning kan vara på benen relativt snabbt efteråt, men som sagt allt är relativt.

    Jag önskar och hoppas att få prova på att föda "vanligt" nästa gång om Valdemar får syskon någon gång.

    Jag både håller med och inte håller med er båda två, jag tror att man som förstagångsföderska inte har en jäkla aning om vad man ger sig in på om man "väljer" snitt. Man ska få stöd och information oavsett. Men framförallt information om vad som kan gå snett om man blir snittad, för face it det är jäkligt mycket som kan gå snett. Så man väljer inte en säker metod att föda barn på direkt :P

    Shit vilken diskussion vi fick här nu haha :D

    Hörrni brudar, vi måste ses snart. Tjat tjat, ni har ett par födelsedagspresenter att plocka upp till småbrudarna.

    Puss och kram

    SvaraRadera
  3. Tror ni förresten att vi har lite olika syn på det här ämnet i och med att vi har helt olika ingångar i ämnet?

    SvaraRadera
  4. Karin, självklart har vi olika syn eftersom vi har olika erfarenheter. Så är det. Och jag känner mig inte personligt ansatt av Cecilias inlägg heller. Är det någon som stöttat mig till hundra procent så är det hon. <3 Men oavsett så tycker jag att rätten att bestämma över sin egen kropp, i alla sammanhang, inte får inskränkas. Det innebär otroligt mycket ångest att andra ska bestämma över ens kropp och tvinga en till saker, oavsett vad det gäller. Och jag önskar att man som blivande mamma kunde få mer gehör för sina känslor än "ja ja lilla gumman, du ska se att det blir bra..." Puss och kram till er båda!

    SvaraRadera