Premiär igen..

Idag är det första gången någonsin som Isak åker på träning med nån annan än mig eller Toni (eller mormor/farmor) utan idag är han en stor kille och åker med sin dagisfröken.. Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur det känns, det är jättebra att dom ställer upp och åker och jätteskönt för mig & Nora som får vara hemma istället men ändå.. och jättebra för Isak som får visa sin fröken hur träningen går till..

Men..det är nån annan än oss föräldrar som är med och det känns lite konstigt, jag är så van vid att det ALLTID är vi som åker och har väl lite svårt att låta någon annan ta över ansvaret..

Ja, jag vet jag är nog lite känslig men såhär första gången känns det lite ovant.. men jag VET att det kommer att gå bra, Isak fröken är nämligen kanonbra!!

Nej nu är det väl dags att vänja sig vid detta och sluta fundera på det ett tag så jag får nånting gjort här hemma.. Typ plocka undan disken, tvätta lite och kanske hinna rita lite.. alltså såna spännande saker man gör när man är mammaledig.. ;)

Snö snö och åter snö..

Visst är det härligt med snö, det blir ljust och fint, barnen kan göra snögubbar och åka pulka, men allvarligt räcker det inte snart?? Jag börjar tröttna på att DRA och SLÄPA vagnen i snön. Vi kan inte ens gå till dagis utan måste ta bilen för vagn med ståbräda + snö är ingen kombination som fungerar.. Åhh vad jag längtar till våren, längtar efter att få se lite sol och känna lite värme..

Men missförstå mig inte nu, det ÄR härligt med snö men i måttliga mängder.. och om jag får välja mellan slask och snö, ja då väljer jag såklart snö..

Och jag är nog lite mer trött än vanligt idag då jag totalvurpade med snowracern idag.. Gissa om jag kommer ha blåmärken imorgon.. Men roligt var det, och jag lovar att Isak skrattade glatt när vi ramlade (och det är klart, han gjorde ju inte illa sig, jag tog smällen..)..

Bio & idioter..

Ikväll har vi varit på bio, jättekul & lyxigt att komma iväg en vardagkväll.. men en liten incident i popcornkön gjorde mig hyffsat arg......

Två tonårskillar står i kön bredvid mig (Toni står i en annan kö för att se vilken som går snabbast) den ena killen spottar på golvet... jag räknar till 10.. sen spottar han igen.. räknar till 100 och blänger argt på killen som hånler tillbaka... sen spottar han igen.. då räckte det.. jag går fram och tar honom på axeln och säger :

Jag - "Ursäkta men man spottar inte på golvet"
Knäpp tonåring säger mkt kaxigt -"men var ska jag spotta då"
Jag -" i papperskorgen eller på toaletten" (det fanns en papperskorg 2 meter bakom killen)
Knäpp tonåring -"men hämta den åt mig då"
Jag (håller på att explodera och vill ge killen en smäll) -"det är väl inte jag som behöver den"
Knäpp tonåring hånler åt mig och vänder ryggen till och skrattar med sin kompis...
Jag - inser att jag inte kommer kunna hålla mig sålänge utan att säga/göra nåt dumt så jag avviker och kollar efter väktare utan resultat..

Men på riktigt vad är det för fel på folk?? När slutade hjärnan att fungera hos vissa tonåringar?
Har dom ingen respekt för nånting längre? När jag var yngre hade man iallafall vett att inse att man gjort fel om man blev tillsagd av någon äldre.

Man blir ju lite lätt mörkrädd, ska man acceptera sånt?? Jag tänker iallafall inte göra det och jag kommer fortsätta säga till..

Rätt val..

...tror jag att vi faktiskt gjort denna gång.. Isaks provisoriska dagis skulle stänga och vi fick frågan om vi ville byta till något annat eller följa med till det helt NYA dunderstora dagiset med plats för 160 barn.. Gissa om det lät skrämmande men vi bestämde oss för att ge det nya en chans.. Idag är första dagen och än sålänge känns det bra. Är hyffsat IMPONERAD över dom nya, fina, stora lokalerna med härlig rutchkana ner från övervåningen till matsalen.. och gården.. ja nu har jag bara sett den täckt i snö men det ser kanonfint ut, fullt med gungor, balansbana, sandlådor, små hus och en hel del annat.

Jag hoppas och hoppas att det ska visa sig att det blir mer ordning & reda samt betydligt bättre organisation än förut.. Hoppas..

Jag är så glad över att det känns bra och jag hoppas verkligen att det håller i sig.. måste nog till och med införskaffa en inflyttningspresent..

Rensning pågår..

Idag har jag rensat ut barnens urväxta kläder och fy vad kläder dom har.. Och fy vad dom växer fort, känns som vissa kläder knappt blir använda innan dom är försmå.

När all rensning bland kläderna är klar har jag en dröm om ett fint, välstädat och organiserat hem.. Alla som känner mig vet att det INTE är min starka sida men jag ska iallafall försöka..
Så nu smider jag planer på hur jag bäst ska organisera våra garderober så det är lätt att ta fram & lägga TILLBAKA sakerna på sitt rätta ställe istället för att dom hamnar där det finns plats.
Är det nån som har några bra tips??

Önskar att jag kunde vakna upp till en ny mer organiserad människa som är road av att städa... drömma kan man iallafall göra...

Hur svårt är det??

Att svara på ett mail eller sms?? Jag avskyr att inte få svar, trots att jag erkänner att jag själv inte är världsbäst på det.. Men på riktigt, varför tar man sig inte den lilla tiden det tar och bara svarar nåt kort??

Har vi så tokmycket att göra eller har vi glömt bort att prioritera våra nära & kära??

Jag ska iallafall bli MYCKET bättre på att svara (när jag nu får nåt mail eller sms..) för det tar så lite tid men betyder så mycket..

En sak lärde jag mig ordentligt förra året (som jag visserligen visste innan men slarvade med) man ska vara rädd om sina vänner.. dom växer som sagt inte på träd..

Sötnosar!

Helt otroligt vad jag älskar mina gullungar.

Nu är..

..julen borta hos oss. Granen är ute på altan, ljusstakarna nedpackade i väntan på nästa jul och det känns riktigt skönt. Julen är otroligt mysig men nu vill jag ha VÅR!!!
Så nu börjar jag sukta efter nya gardiner, pelargoner och vårfix i trädgården, känns dock rätt avlägset med tanke på kylan ute.. men men, snart så..

Premiär!!

Igår hade Isak premiär på skridskobanan.. Förra gången vi skulle försöka gick det mindre bra (då åkte typ alla med puck och klubba och Isak blev rädd..) så vi fick åka hem utan att ens satt foten på isen..
Igår gick det bättre, mycket bättre. Isak åkte om än på sitt eget vis men han ÅKTE!!! Han tog sig med hjälp av pappa & morfar framåt och runt isbanan. Gissa om jag var stolt. Våran lilla kille som haft en tuff start i sitt liv och har hyffsat dålig balans stod på ett par skridskor.. Tårarna gömde sig i ögonvrån och hjärtat var alldeles varmt..

När Isak hade åkt klart och jag frågade om det var kul sa han - "jättekul men nästa gång då vill jag hoppa med skridskorna"...

2010

Nytt år.. fy vad fort tiden går. Redan ett nytt år vad det nu kommer innebära.. En sak, jag kommer att bli 30ÅR!!! Känns märkligt för jag kommer ihåg när man var lite yngre då tyckte jag att man var riktigt gammal när man var 30.. men så är det väl inte???!?

Hur som helst, det nya året firades in ute i stugan med goda vänner, många skratt och kanongod mat.. Isak & Wilma röjde runt som vanligt i väntan på fyrverkerierna men strax efter kl 23 slocknade Isak och jag försökte verkligen väcka honom vid tolvslaget men det var kört.. inte en reaktion men i vilket fall som helst så stod jag vid fönstret och tittade på fyrverkerierna med en sovande son i famnen.. Ja ja, det är väl tanken som räknas.. ;)