Vad hände?

Jag vet inte riktigt vad som hänt men jag TITTAR PÅ OS, och jag tycker dessutom att det är både bra och spännande. Ålderstecken eller en undanflykt för att slippa fixa tvätten??

Ibland..

..känns livet bara helt perfekt!
Ibland kommer insikten som ett slag i magen, mitt liv ÄR perfekt och jag vill inte för nåt i världen ändra på det, så det så..

Grinkärring..

Varför vill man ibland bara svära, skrika och gnälla när man inte riktigt har nån anledning.. Varför orkar humöret inte alltid med? Varför orkar man inte alltid vara som man vill?
Jag vill alltid vara glad, snäll, omtänksam och generös. Fy vilken skitkväll helt enkelt.

Tillägg..

Jag kom på en anledning till mitt otrevliga humör nämligen kombinationen akut brist på sömn och otrevlig kund idag.. Och appropå sömn.. 12h på 3 dygn är inget jag rekomenderar.
Förresten så börjar otrevliga, gnällliga Cecilia som helst bara vill svära försvinna.. Tur att man har vänner.
Elin kan ALLTID få mig på bättre humör, alla skulle ha en vän som du.
Nu ska jag SOVA, hoppas Nora tänker göra detsamma..

Fördel..

Nu när många börjar tröttna på all snö och bara gnäller har jag kommit på en fördel..
I morse gick jag och Nora till affären iförda myskläder utan att ha varken duschat, sminkat sig eller ens borstat håret. Tänk vad bra det gick att dölja under överdragsbyxor, mössa och stoor halsduk :)
Och jag måste erkänna att det var ett mycket smart drag eftersom man blev hyffsat svettig efter att ha dragit vagnen i all snömodd..
Nu väntar duschen och efter det lunchdejt..

Hur svårt kan det vara??

Att hitta en tunika/klänning med LÅNG ärm?? Det är vinter, det är kallt och massor med snö, då vill man INTE ha en klänning med tunna axelband.. Att det ska vara så svårt. När jag för en gångs skull är ute i god tid med dopklädes letande så hittar jag INGENTING.

Finns det inga designer som tänker på oss (mig) frusna människor som måste ha långa, varma ärmar för att inte förfrysa..

Alldeles alldeles underbar..

Det har denna vecka varit.. I torsdags sa jag hej då till mitt onda ben.. Operationen gick kanonbra och trots en hel del smärta så känns det så bra.. Dock var det kanske inte ett genidrag att vara ensam hemma med lilltösen dagen efter operation... Tur att mamma kunde rycka in så jag hann vila lite.
Nu är bandagen borta och benet ser mest ut som en misshandlad perforerad igelkott med cirka 15-20 hål med små vita trådar som sticker ut (dvs värdelösa fd blodådror) och alla nyanser från blått till grönt. Tur att det inte är sommar..

Lördagen myste jag och barnen hemma och överraskade mannen med 3-rättersmiddag, Isak hjälpte till och han var så nöjd när bordet var dukat och ljusen tända.. Pappan blev glatt överraskad. Avslutade kvällen med lite schlager.

Idag har vi (eller mannen) gjort nytta.. skottat och huggit ved (den har en tendens att gå åt fort när jag är hemma..).
På eftermiddagen hann vi med ett besök hos bästa Familjen BB.. vad skulle vi göra utan er??
Snabbvisit på stan, pulkaåkning och fika.. Bättre vecka får man leta efter..

Nedräkningen har börjat

Om exakt 24 h och 15 minuter ligger jag på operationsbordet.. Min förkylning höll på att sätta stopp för det hela men eftersom jag inte haft feber sen igår kväll så går det bra ändå..

Och, om ni tycker att det är konstigt att man längtar efter en operation så är det för att jag ÄR så trött på att ha ont, att inte kunna dansa, att inte kunna gå långpromenader, att inte kunna ha vilka skor jag vill och att slippa ha ont efter några glas vin..

Så ikväll säger vi hejdå till det onda, fula & skruttiga benet.. Imorgon kväll är jag en ny människa!! (som förmodligen är trött, seg och har ont efter operation men ändå..)

Vår tur..

Japp, då har förklykningen nått vår familj, tre av fyra är snorig, hostiga och allmänt trötta, lilltjejen har även feber så hon sover mest. Vi som såg fram emot Isaks första bad idag samt jag hoppades gå på utbildning på jobbet men icke.. :(
Så här hemma försöker vi gilla läget helt enkelt.. dvs vi fyller dagen med mys, film, lego och förhoppningsvis lite bakning efter lunch..

Hoppas på en piggare dag imorgon..

Kalasdag

Idag fyller min kära mamma år, vi började dagen med att ringa till mamma, Isak ville sjunga för henne och det gick.. sådär, han sjäng "Ja må hon leva, ja må hon leva.. - nej mamma nu får du fortsätta.." Efter grattissamtaler var över gjorde vi oss iordning och begav oss till Pershagen för en lunchdate med Elin och småtjejerna samt Karin och lillkillen, gott & trevligt. Som en liten bonus kom även Lotta & Ture över en sväng eftersom dom var (nästan) vägg i vägg.

Kvällen avslutades med en perfekt kalasmiddag och tårta. Grattis bästa mamma, bättre mamma & mormor finns verkligen inte. Och jag menar det verkligen, mamma ställer ALLTID upp, oavsett vad.. vilken tur vi har.

Nu har lilltjejen somnat och storebror är på god väg, själv fixar jag ordning inför morgondagen då jag ska på SPA med tjejerna.. Det ska bli så skönt att få rå om sig själv lite, dessutom kommer kvällen avslutas med lite schlager - kan det bli bättre??

Råd tack!!

I somras försökte vi sälja vårat hus eftersom vi bestämt att vi ville bosätta oss i Pershagen istället, det gick inte så bra och vi beslutade att försöka igen i vår. Nu har vi insett att vi trivs rätt bra och framför allt, nya dagiset är KANON.. Men nu till saken, idag ringde "vår" mäklare och undrade om vi fortfarande vill sälja för han hade ett par som var mycket intresserade... Åhhh, hur gör man nu?? Känns som nån jäklas lite med oss, när vi äntligen (mer eller mindre) bestämt att vi ska bo kvar så dyker nåt sånt här upp.. Behöver jag nämna att beslutsångesten är enorm..

ÄNTLIGEN!!!!

Ibland vill man bara hoppa, jubla & skrika högt.. som i fredags. Var hos doktorn som enkelt och fort insåg att mitt ben måste opereras.. Jippie!! Som jag har väntat, nu ska snart 10 års smärta och besvär (förhoppningsvis) försvinna.. Det är inte helt lätt att få igenom en åderbråcks operation numer, landstinget betalar endast operation om han antingen har: proppar, bensår eller blödande eksem och extrem smärta.

Sist när jag var hos läkaren för 2 år sen uppfyllde jag inte kriterierna utan blev erbjuden operation för den nätta summan av 20 000:- vilket kändes så fel, det är inte pengarna det handlar om utan själva principen, här betalar man skatt men när det väl gäller så får man betala för sin vård.

Nu ansåg läkaren att jag fått så pass mycket besvär att landstinget ska sponsra min operation, och det är väl inte mer än rätt för opereras jag inte nu så är det bara en tidsfråga innan propparna kommer, och vad kostar inte det för landstinget??

Så nu är det bara att vänta, inom ett par veckor ska det vara klart..

Förresten så fortsatte fredagen lika bra som den började, med tjejkväll hemma hos Malin. Kanonkväll men fyy vad ovan man är att vara uppe sent.. Måste öva på det för när benet väl är bra ska det DANSAS ordentligt för första gången på väldigt, väldigt många år..